måndag 16 augusti 2010

Morgonstund...

Det är så fint ute tidigt på morgonen då dimman fortfarande ligger kvar över åkern. Det är tyst och lugn, inga barn som skriker, ingen mamma som gapar, ingen pappa som spikar och ingen hund som skäller.


Nu har de tröskat på åkrarna och det är så härligt att kunna ta promenader där med hunden. Det är bara någon vecka man kan göra det innan bonden är där och bökar runt i jorden så man har halva åkern med sig under stövlarna om man går ut där. Nu får vi njuta av stubbåker, halmbalar och att lättare ta sig till skogen som ligger bakför åkern.

Kramis

5 kommentarer:

  1. Fina stämningsbilder..man riktigt "hör" tystnaden.. jag är sällan uppe så tidigt numera. Hoppas att ni får en skön vecka med skolstarten, kram mor

    SvaraRadera
  2. Så utrolig vakkert det første bildet ditt er! Det er skjønt å stå opp først og kjenne roen i huset, men det er tungt etter ferien! Jeg har min siste feriedag i morgen, og jeg gruer for å vekke ungene så tidlig igjen, men slik er livet... Nyt av livet på åkerne! Vi får leve for ettermiddagene og helgene en stund nå... Håper første skoledag gik fint!
    Klem Hilde

    SvaraRadera
  3. Morgonstund har guld i mun:) Fantastiskt att komma ut tidigt på morgonen det tycker jag också. Hoppas att ni har haft en bra sommar/ Kramkram Anne

    SvaraRadera
  4. Vilken vacker bild på morgondimman! Att gå upp tidigt är inget jag är bra på, men lugnet man kan känna då är svårslaget...

    Jo, jag bodde i Örebro tills jag jag var 7, gick bara en termin i skolan, sen flyttade vi. Men min mormor bodde i Kumla, så vi var ofta i trakten även efter att vi flyttat, så Örebro har alltid känts lite som "min" stad. Ja, egentligen bodde vi ju inte mitt i stan, utan i Mellringe. Måste säga att jag inte vet exakt var det ligger i förhållande till stan. Svampen var i alla fall ett av mina favoritnöjen när jag var liten och nu har jag förstås tagit mina barn dit. De gillade det lika mycket som jag alltid gjort! Jag är född-71.

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  5. Men vad hör jag,har ni också gapande mammor där borta. Tänk det har vi med, men värst är de när lillprinsen slänger sig på cykel rakt utför backen ner mot vägen, UTAN BROMSAR! Men annars är alla så snälla så och spikar lite ibland gör pappan här också......fniss.....vad vi härmas. Kramar och må så gott Yvonne

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du skriver några rader! Om du inte har någon blogg klickar du på "anonymt" i rullisten och skriver sedan några rader.ღ