torsdag 15 april 2010

Nu är de snart här...

Selma i mormor och morfars gamla matsalssoffa
I dag kände jag sparkar från de små för första gången! Vilken känsla det är att känna rörelser från en ännu ofödd krabat! Ni förstår väl att det inte är i min mage det ligger en liten, även om man skulle kunna tro det då man ser min pluffsiga mage *ler*. Nej, det är ju vår fina katt Selma som väntar smått om en vecka.


Den här underbara kudden låg bortglömd i kökssoffan. Jag älskar att hitta bortglömda saker...
Det var så härligt att lägga handen på magen och känna hur de eller den sparkade. Barnen kunde också känna. Jag är glad att barnen får uppleva att Selma som de fått följa sedan hon var kattunge, nu ska bli mamma till några småttingar.

Jag har dragits med en förkylning i en vecka nu och känner mig helt slut på kvällarna. Jag ber om ursäkt för att jag inte är så bra bloggvän just nu...

Snörvel och kram

12 kommentarer:

  1. Hej Stina! Vilken härlig känsla! Blir sugen på en kattunge till. De är bara för mysiga. Våran katt fyller 1 år imorgon. Ha det bra gumman/Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Ingen fara, vila upp dig, det behöver vi alla ibland:)
    Ja visst är det mysigt när man känner nytt liv i magen! Vi hade kennel när jag var liten så jag vet hur kul och spännande det är när dom kommer.
    Krya på dig nu!!
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Vad härligt! Hoppas du visar de små när de visar sig för världen...
    Krya på dig!
    Kram/ Anna

    SvaraRadera
  4. Trodde det var en fjärde tjej påväg!;-) Kul med kattbebisar, om man inte är allergiska som 75% av våran familj är...

    Vi hörs!

    Kram S.

    SvaraRadera
  5. Hej vännen och så mysigt att få kattungar, förstår att du och barnen längtar! visst är det spännande när man ger sig på strykhögen jag hittar ofta kläder jag glömt att jag hade! Krya på dig kram Maria

    SvaraRadera
  6. Så gøy for barna å følge en hel syklus! Veldig koselig med kattunger da - de må være noe av det skjønneste som finnes...
    Hilde

    SvaraRadera
  7. Jag minns såväl när vår katt fick ungar när jag själv var barn. Det jag inte var förberedd på, ja ingen i familjen, var att samtidigt som vi mötte liv, mötte vi också död. I varje kull gick något galt med någon unge. Den allra första ungen fick bakbenet och inte navelsträngen avbiten. Stackars. Och min blödiga pappa var tvungen att fixa det hela.

    Och för att gå fort till kattmors sista kull:
    Sista kullen blev kattmmor överkörd när ungarna var en vecka. I sista sekund fann vi en adoptivmor till hälften av kullen och de behöll vi i alla år. De andra tog bondgrannen "hand" om. Pappa klarade det inte...

    Jag älskar katter, skaffade en så fort jag flyttade hemmifrån. Men sedan tio år har jag hund. Också trevligt. :)

    PS
    Härliga bilder från ditt gamla hus här under!

    SvaraRadera
  8. Hej Stina! Så mysigt med kattungar! Och du är ingen dålig bloggvän...dina kommentarer är alltid så trevliga och vänliga:)

    Ja, Alice är så söt...och det är ju bara bra om hon är ute och leker nu när det är vår:)

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  9. Åh vad mysigt, så härligt att se kattungar leka och busa!
    Ha en finfin helg!
    Kramis/LenaS

    SvaraRadera
  10. Hej!! Spännade att få små kissbebebisar..
    Tyvärr är jag allergisk mot katter..Hoppas vi får se lite bilder på dom små om en vecka..
    Ha en trevlig helg/Helen

    SvaraRadera
  11. Vad härligt med kattungar...
    Finns nästan inget sötare!
    Även om dom kan vara vilda också=))

    Hoppas att du kryar på dig!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  12. Vilken jättefin kudde, kommer den från mormor? Kanske får du bli "barnmorska" i nästa vecka..va spännande, ring när det är klart, kram MOR

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du skriver några rader! Om du inte har någon blogg klickar du på "anonymt" i rullisten och skriver sedan några rader.ღ