Blir så ledsen...

I går då jag skulle väga de små kattungarna fick jag en chock. Två av dem hade stora variga sår på ljumskarna. Jag blir helt förtvivlad! Efter tre samtal till djursjukhuset beslöt jag mig för att åka in.

Kattungarna tre dagar gamla

Vetrinären förstod inte heller hur såren hade uppkommit. Hon trodde mamman hade råkat riva dem, men såren är stora. Hon gav dem antibiotika, tvättade såret och skrev ut medicin. Eventuellt blir det operation. Men det är riskabelt att söva så små. De väger ju bara 120 gram. Det är dyrt att åka till djursjukhuset en helg, 3100 kr för den undersökningen och sprutan, men det är det värt om man kan rädda livet på dem. Jag är så glad att de har jour på djursjukhuset här i Uppsala.

Första dygnet efter födelsen var mamman Selma väldigt orolig och inte nöjd med kattlådan. Hon flyttade runt sina små och bar dem väldigt klantigt. Hon kunde ta dem i huvudet eller i ett ben och bära i väg. Första morgonen var ungarna borta och vi letade i rummet där de var. Till slut släppte vi in pappa katten som markerade i sägen. Vi hittade ungarna under bäddmadrassen. Jag tittade där nu när jag kom hem och hittade lite blod. Antagligen har hon burit de två ungarna i ljumsken så att det gick hål i skinnet, hoppat upp i sängen och bökat in dem under madrassen. Sedan har såret spruckit upp mer.

Hoppas, hoppas att såren läker. De är pigga och ökar fint i vikt så jag hoppas verkligen att de är starka nog att ta sig igenom det här. De är ju så små, bara fyra dagar gamla.

Kram från en trött