Så gammal och så vacker

Att en nyckel kan vara så vacker...

I dag gick jag ner i min fullproppade matkällare som är mer som ett förråd. Jag skulle ta upp ett tråg, men jag hittade det inte. I stället släpade jag upp min fina gamla dörr. Dörren har stått undanställd aldeles för länge. Nu är bara frågan om var den ska placeras. Den är aldeles för liten för att användas i en befintlig dörrpost. Dörren är bara ca 160 cm hög och väldigt smal.

Tre speglar finns på dörren, en räfflad, en rutig och en sköld

Från början fanns dörren på min mormors barndomsgård i Hulta utanför Linköping. Då gården revs tog hon och en bror hand om varsin likadan dörr. Hennes dörr fick sedan sitta i hennes och morfars gamla sommarstuga, ett torp också det i Hulta. Jag tillbringade många somrar i den lilla stuga och minns dörren väl. När stugan skulle säljas ville jag absolut ha dörren som minne, och så blev det.

Så många minnen med dörren...

I mormors familj växte 12 barn upp kring förra sekelskiftet, så det är nog många som har öppnat och stängt den gamla dörren.

Nu är det läggdags för en förkyld och hängig Stina.

Godnattkram